Häromdagen när jag skodde en häst i smedjan så frågade hästägaren om hon kunde få köpa den minsta hästskon jag hade. Den skulle hon ge till sitt barnbarn vid dopet dagen efter. 

Jag tyckte givetvis att det var en fin gest då även dottern har häst och hela familjen är hästmänniskor men tyckte kanske att det vore ännu finare och mer genuint med en handsmidd sko. 
Sagt och gjort så slängde jag in en bit i ässjan och mellan varven som jag riktade skorna till hästen jag skodde blev biten tillslut en liten, liten ponnysko. 
Borstades och putsades med extra mycket kärlek så den skulle bli så len som möjligt för små händer.
Hoppas mottagaren av presenten blev glad, eller åtminstone föräldrarna!