(samma historia som Bettan i början)

Quicken som han kallas har tränats och tävlats i trav för vagn till han blev 7år, då jag tog över honom. Till en början tänke jag att han skulle gå kvar på banan ett tag till om han tyckte det var roligt, insåg snabbt att han inte hade det självförtroendet som jag tycker man bör ha på tävlingsbanan. Vi tränade monté mot en häst som var snabbare än han ett tag för att bygga upp hans självförtroende. Det lyckades vi väldigt bra med, han blev mer självsäker och tuff.

 

När jag insåg att han inte kommer gå på banan mera så började den riktiga omskolningen till ridhäst i stället. Hade jag haft lite mera bakgrundsinformation om Quicken hade jag börjat helt annorlunda i vår träning. Men det är lätt att vara efterklok och när man har facit i handen så känns det alltid lätt att säga vad man borde gjort.

 

Han var en mycket knepig häst att rida, väldigt rädd och harig. Rädd i hanteringen och sprang ut ur stallet, kastade sig i boxen. Väldigt rädd om sitt huvud och hastiga rörelser, livrädd för spön.

 

Vi tränade mycket dressyr på åkern för att bygga upp dom rätta musklerna, han började se ganska fin ut i kroppen efter ett tag. När han fått tillräckligt med muskler så började vi hoppaträna, först med bommar, små stunds mm, sen hoppade vi lite högra hinder. Vi hade ett problem och det var att Quicken ville inte hoppa på andra banor än den han brukade hoppa på. Så när vi kom till nya banor sa det stopp!

 

Då bestämde jag mig för att åka på pay and jump och "tävlat", det gick väldigt bra första gången vi kom runt banan och jag var super nöjd med honom. Vi har t o m rosetter från pay and jump från Underberga. Tränade för tränare i hoppning vid några tillfällen så vår "hopprädsla" på andra banor släppte mer och mer. Tränade upp till 80cm innan jag upptäckte att något var galet med honom.

 

Han hade lite inflammationer här och var i kroppen och vi började behandla honom, detta var hösten 2013. Sen dess har vi haft lite otur och försökt hitta felet på honom. Nu är vi på väg igång igen och jag hoppas att vi får många roliga år framför oss. Skulle vara så himla roligt att kunna träna honom igen och även börja tävla lite små tävlingar. Så om han är hel så är vårat mål att träna och tävla i framtiden.

 

Tyvärr så har jag nu fått diagnosen på honom och han har pålagringar i halfästet vilket gör att han inte håller som ridhäst utan få endast gå som skogsmulle och sällskapshäst. Troligen så var detta av en spark i hagen av annan häst. Men nu har jag i alla fall hittat felet på honom och det känns väldigt skönt, han mår än så länge bra och lever och mår bra med mig =D